Alexandra

Nä, bortglömd blogg. Nu skriver jag ett sprillans nytt inlägg i mitt nya hem i Norrköping. Att jag bor här nu känns jättekonstigt, men det borde det nog vara. Jag har bara sovit en natt här än så länge och bara varit inne i stadens kärna en gång. Nu blir det till att åka spårvagn och tåg samt använda sina ben för att ta sig till olika ställen, senare i vår blir färdmedlet cykel.

Det känns konstigt och lite ångestfyllt att sitta här. Jag är nu inneboende hos en kompis till mig och här kommer jag bli kvar tills i mars då jag får tillgång till min egen lägenhet. Att bara gå iväg och träffa någon är inte möjligt, att åka in till stan och fika går inte heller. Eller jo, om jag vill göra det själv, för sanningen är den att just nu i skrivande stund har jag bara en kompis här. Även om det låter udda så trivs jag än så länge bra med att vara själv, det känns helt nytt, jag har alltid haft en liten skara med folk omkring mig och nu är det faktiskt bara jag.
Imorgon ska jag åka in till stan alldeles själv och kolla runt lite, mest för att ha något att göra nu de långa dagarna innan skolan och nollningen sätter igång.


Planen är att försöka uppdatera bloggen lite mer kontinuerligt. Nu när vi vänner är spridda för vinden så måste vi kunna se vad som händer på något vis.