Alexandra

Tittar på Rapport på SVT. Det visas bilder från den plats där en femtonårig kille sköts ihjäl på nyårsnatten. Det känns som om det har varit väldigt mycket den senaste tiden, barn som dödar andra barn, föräldrar som dödar sina egna barn och det är bara en liten del av allt det som händer. Många av de här hemska sakerna som händer kommer inte ens upp till ytan, det är inte alla som blir omskrivna av medierna.
Är det verkligen så det ska vara i vårt samhälle?
Halva befolkningen kommer bli neurotisk av rädslan för att något ska hända om det fortsätter i de här takterna.

Att någon annan tar sig makten att bestämma när ett liv ska ta slut är fel. En del av mig kan inte sluta fundera på vad som gjorde att gärningsmännen ansåg att den här killen bara skulle få uppleva trettio minuter av 2012, att han aldrig ska få bli vuxen och att hans föräldrar skulle bli utan deras barn.


Allt känns väldigt frustrerande, jag känner mig iallafall maktlös. Vad ska man göra? Finns det ens något att göra?
Undrar också när civilkurage inte längre kommer vara något som bara en handfull människor faktiskt har mod till att ha. Att stoppa något som är fel ska inte vara svårt, man behöver inte göra en stordådig hjälte insats men hjälp finns bara några sekunder bort, gå undan, ring för att få hjälp. Det är inte så mycket begärt, det kan rädda en annans liv.
  Jag vet att jag skulle vilja att någon gjorde det om det var jag. Skulle inte du?