Like I never been hurt before
Åh, jag gillar att jag i ett inlägg ojar mig över att man förändras fast man inte tror det och i nästa berättar jag att man alltid kan förlita sig på att ens ansikte är detsamma. Förvirringen är på topp under detta jullov. Har halvsovit konstant idag tills jag tvingade mig iväg till gymmet, värt. Imorgon SKA jag renskriva lite av min rapport, måste göra det, annars lär man bli jagad av Gun med en högaffel genom korridorerna när skolan drar igång igen.
Jag ska träna och möta lite vänner på kvällen! Mys mys.
Får intala mig själv gång på gång att man faktiskt inte mår så bra av att avskärma sig ifrån alla, bara för att det är så otroligt behagligt att kunna lägga sig i en boll under täcket eller stirra rakt upp i taket i flera timmar så betyder inte det att det faktiskt är bra. Det låter ganska bra, men jag tror inte på det. Jag älskar mörkret under täcket och jag älskar väggen som inte säger något, som inte frågar, den är bara där.
Nä. Nu räcker det.
Fever Ray – Seven
Jag ska träna och möta lite vänner på kvällen! Mys mys.
Får intala mig själv gång på gång att man faktiskt inte mår så bra av att avskärma sig ifrån alla, bara för att det är så otroligt behagligt att kunna lägga sig i en boll under täcket eller stirra rakt upp i taket i flera timmar så betyder inte det att det faktiskt är bra. Det låter ganska bra, men jag tror inte på det. Jag älskar mörkret under täcket och jag älskar väggen som inte säger något, som inte frågar, den är bara där.
Nä. Nu räcker det.
Fever Ray – Seven
Kommentarer
Trackback
