Dag 09

Min tro
Jag kan börja med att berätta att jag bestämde mig för att konfirmera mig när jag var fjorton. Jag gick på utbildningar och åkte tillslut på läger. Eftersom att jag inte var döpt så döptes jag i Järvsö Kyrka och fick då även en fadder eller gudfar som jag inte alls träffar så mycket längre, Eric. Jag var på vinterlägret och direkt när vi kom hem blev jag helt galet sjuk, en sorts lunginflammation fick jag så jag var sjuk i två-tre månader. Det gjorde att jag missade när de andra konfirmerades och fick istället konfirmeras själv på påskaftonsnatten 2007. Har sett lite bilder på det här för något år sen och HERREGUD vilken fjortis jag var. Rouget lyser rött och håret(som på den tiden var svart) ser ut som håret på ett penntroll.
Anyways... Jag älskade min kyrka, jag gillar den fortfarande väldigt mycket, så jag blev ungdomsledare och åkte på konfirmationsläger igen. Det hela var jättekul men efter ett tag insåg jag att det var människorna jag tyckte om, inte det som kyrkan står för eller deras tro. Jag gillade samhörigheten.

Jag är inte kristen, jag är inte troende alls. Jag tror inte att min tid här på jorden är bestämd och jag tror inte att det är Gud som gett mig mitt samvete, min vilja och mina tankar. Det är helt okej för mig att folk tror på vilken religion de vill, så länge man inte försöker tvinga på någon annan sin religion eller blir tvingad till den. Religion är ett fritt val, det ska iallafall vara det.

Jag har valt att tro på mig själv, "jag är min egen Gud" låter lite som om man fått ett släng av storhetsvansinne, men på ett sätt är det sant. Jag formar min väg, sen händer det givetvis oplanerade saker på vägen som ibland inte går att förklara. Inte ens med att "Gud prövar dig".

Jag tror väldigt mycket på att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad och det säger faktiskt bibeln. Det är dessutom helt okej att upptäcka nya religioner och kanske på så vis hitta något som passar en själv, men jag kan inte se mig i en sån situation nu.

 
Absolut inte den värsta fjortislooken och då kan man ju tänka sig
hur illa det var haha!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0