Tell me why I'm really here

Idag har jag inte gjort någonting alls, städat lite på rummet och varit frustrerad på att det alltid ska hända något när det för en gångs skull går bra. Jag tror att det ska bli bättre av att skriva, så brukar det vara, men det känns som att det är för mycket att hantera numera.

Förutom att det blir dåligt när jag tänker efter lite så är det bra, ska bli skönt med lov känns som vi hade det nyss men jag klagar inte. Ska till en ortoped imorgon också som ska peta på mina knän, jag hoppas verkligen att han tycker det är tillräckligt illa för att få operera.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0