Idealistic
Tjohooooooooo. Idag var jag i stan igen för andra gången på drygt en och en halv månad. Jag hittade allting jag ville ha plus ännu mer. Weekday har tydligen värsta monster rean och säljer massa riktigt snygga grejer för jättelite pengar. Jag köpte iallafall fem linnen/tröjor och betalde bar 200 för allihopa, jag räknade ut hur mycket allt skulle kostat om det inte varit rea och det var helt sjukt! 960 kronor hade alla kostat. Jag skulle aldrig ha köpt det så jag tackar Rea-guden för sin generositet! Jag hittade också ett par jättefina jeansshorts, de jag har nu är ett par avklippta jeans från början av 80-talet och ett par avklippta kill-jeans som egentligen ska ha lite häng, inte så snyggt på shorts enligt mig. Det blev ett linne, ett par cykelbyxor tights och.....wait for it......EN HATT!!!!! Äntligen fick jag min hatt! Det blev inte en beige utan en svart. Beyond Retro kan man alltid lita på ha fina grejer. Jag är såååå nöjd med mina inköp, jag kanske tillochmed fotar dom och lägger upp här, så nöjd är jag!
Jag var på vårdcentralen imorse förresten. Doktorn där var för en gångs skull faktiskt bra, jag var tydligen svullen i halsen också så det blev ett stick i fingret för att se om jag behövde någon antibiotika. Det gjorde jag inte, vilket känns väldigt skönt, känner mig redan som ett vandrande apotek. Jag fick några jätteskumma örondroppar som man ska droppa i örat, det känns ungefär som om någon hällt in massa vatten i örat men förhoppningsvis blir det bättre, nu kan jag inte ens ha på mig mitt headset till mp3n. Imorgon ska jag följa med och handla inför landet resan med mamma, vi har fått låna min morbrors bil igen så nu blir det inte en lika stor ansträngning för mig att hitta på saker.
Den här veckan har jag tänkt lite på hur mycket en del saker har förändrats för mig det här året. Jag kan fastna i mönster men det är aldrig något som jag inte kan ta mig ur, jag tror på att jag bestämmer helt över mig själv och vad jag har för behov och så vidare. Nu kanske det låter lite flummigt men dom som känner mig vet vad jag menar, för mig är det väldigt viktigt att liksom vara min egen. Det som irriterar mig är att jag har märkt att några av dom jag umgicks med förut fortfarande är kvar i samma grej och inte kan acceptera att en av deras vänner, eller snarare gamla vänner, inte vill vara en del av det längre. Jag förstod inte då och jag förstår inte heller nu hur man kan lägga ner så mycket energi och hata en person så mycket bara för att den inte vill umgås längre. Äh, en del människor är nog bara förlorade och går inte att räddas.
Det är tråkigt men samtidigt mår jag så mycket bättre utan dom i mitt liv.
Jag var på vårdcentralen imorse förresten. Doktorn där var för en gångs skull faktiskt bra, jag var tydligen svullen i halsen också så det blev ett stick i fingret för att se om jag behövde någon antibiotika. Det gjorde jag inte, vilket känns väldigt skönt, känner mig redan som ett vandrande apotek. Jag fick några jätteskumma örondroppar som man ska droppa i örat, det känns ungefär som om någon hällt in massa vatten i örat men förhoppningsvis blir det bättre, nu kan jag inte ens ha på mig mitt headset till mp3n. Imorgon ska jag följa med och handla inför landet resan med mamma, vi har fått låna min morbrors bil igen så nu blir det inte en lika stor ansträngning för mig att hitta på saker.
Den här veckan har jag tänkt lite på hur mycket en del saker har förändrats för mig det här året. Jag kan fastna i mönster men det är aldrig något som jag inte kan ta mig ur, jag tror på att jag bestämmer helt över mig själv och vad jag har för behov och så vidare. Nu kanske det låter lite flummigt men dom som känner mig vet vad jag menar, för mig är det väldigt viktigt att liksom vara min egen. Det som irriterar mig är att jag har märkt att några av dom jag umgicks med förut fortfarande är kvar i samma grej och inte kan acceptera att en av deras vänner, eller snarare gamla vänner, inte vill vara en del av det längre. Jag förstod inte då och jag förstår inte heller nu hur man kan lägga ner så mycket energi och hata en person så mycket bara för att den inte vill umgås längre. Äh, en del människor är nog bara förlorade och går inte att räddas.
Det är tråkigt men samtidigt mår jag så mycket bättre utan dom i mitt liv.
Hihihi jag hittade en bild på mig och min syster från balen i nian. År 2008 alltså!
Kommentarer
Trackback
