Alexandra

Ibland önskar jag verkligen att jag kunde trolla.
Jag skulle ha ett trollspö och med det skulle jag kunna få allting att bli bra, jag vill inte ha en sagovärld utan bara något som är normalt. Jag kan blunda och jag kan låtsas men det känns ändå som att hur mycket jag än försöker så kommer det som är sant alltid fram. Som en äcklig sjukdom som växer och bara får allt att bli dåligt, hur mycket jag än försöker så går det inte till slut faller allt ihop och då känns det som att jag inte är värd att få må dåligt, inte ens en liten stund. När jag mår dåligt vänds det emot mig, jag påminns alltid om att det finns någon annan det är värre för eller när jag berättar om hur jag verkligen mår så gör jag det ju bara värre för den stackaren som faktiskt måste lyssna. Det känns så fel att övertala någon att det finns någon annan som har det värre för jag tycker inte att man kan se på saken på så sätt. Självklart kan man känna medkänsla för folk som har varit med om värre saker än man själv har men man kan aldrig helt sätta sig in i vilka känslor den personen känner. Man kan aldrig känna det värre än vad man själv känner.