älskade blomma jag ser hur du kämpar
Det har blivit ett nytt år, en ny termin och snart en ny vecka.
Ibland tror jag att jag tappar bort mig i mina tankar. Då känns det som att jag faller till oändligheten i ett svart hål och hjälplöst försöker kravla mig upp men kommer ingenstans. När jag väl hittar upp känns det som att flera år har gått och jag står mitt ute i någon random öken helt ensam och vilsen. Då känns det nästan bättre att vara på en plats där man inte fattar någonting än att vara på en plats där man är ensam och borttappad. Vem vill vara försvunnen och osaknad?
Kommentarer
Trackback
