Stand here with me.
Frustrationen är extrem när det blir så illa som det är nu. Huvudet gör konstant ont, av stressen och pressen.
Att aldrig bli uppskattad och att få ta tag i precis allt själv,även efter det blir jag inte välbemött?
Jag blir ledsen - deppmode. Av dig och mest dig bara. Jag trodde jag hade lärt mig det här, men uppenbarligen inte. Fan. Hur kunde jag vara så naiv igen?
Kommentarer
Trackback
