Alexandra

en minut.
så lång tid tog det för min värld att stanna.
hur kan du inte fatta att allt som jag har sagt till dig har varit äkta?
jag fattar inte hur du vill att jag ska ta det här. det kanske bara är ord för dig men fattar du inte vad du har gjort?
när du sa allt som du tydligen verkligen känner så kände jag att jag bara ville dö. den känslan finns kvar.
är det verkligen jag som är sjävlisk? är det verkligen mitt fel?
jag har alltid känt ett speciellt band till dig, eller ivarjefall ända sen det att vi verkligen blev bra kompisar. du vet allt om mig,jag har alltid berättat allt för dig. och jag har ju knappast hållt hemligt med hur speciell jag tycker du är för mig, jag fattar inte hur du kan vända det emot mig och utnyttja det för att du ska få det du vill?

det här är inte första gången som du gör nåt som sårar mig,men det är fan det värsta.
det här är nog något av det värsta som du nånsin kunde göra mot mig.
du har så mycket mer än jag.....*och nu vill jag verkligen inte sitta här och skriva ut mig som värsta martyren men let's face it det är ju typ bara jag som läser min blogg*.....jag vill bara att allt ska vara som förut....mellan dig och mig.

jag trodde verkligen det var du&jag.....