Alexandra

haha jag vet inte ens om någon läser min lilla blogg men ändå, det är skönt att skriva av sig lite.

just nu känns allt så otacksamt. det som man alltid har kunnat lita på,som alltid funnits där känns så ostabilt och just nu kan det gå hursomhelst. vad jag än gör får jag ingen riktig kontakt, även fast ni lovar saker och säger att ni ska försöka bli bättre,så tror jag er inte. kanske är det som den där sagan när en liten pojke ropar på vargen fast vargen inte kommer,sen när vargen verkligen kommer är det ingen som bryr sig om vad pojken säger.
att lova nånting,det är en stor sak,det är något som man är säker på att man ska kunna hålla. när man är liten lovar man massa saker, men man lär sig senare att det inte är så det går till,det håller inte. så mycket som ni har lovat mig, det kan jag inte ens räkna till. och hur många gånger ni har brutit era löften gör mig alldeles förvirrad...vad betyder jag egentligen för er två ?just nu bryr ni er bara om er själva,och vad ni vill ska bli bättre.men jag vet att inget kommer bli bättre,ni kommer inte klara det, och som vanligt är det mig det går ut över och just nu ....jag orkar bara inte,jag känner mig bara så sliten av att gå runt och tro massa saker som ni säger och sen helt plötsligt ändrar ni er bara. jag orkar inte det längre,och just nu vet jag inte vad jag ska göra.självklart skulle jag också vilja tro att något skulle hända och allt skulle bli bättre,men sånahär saker är inget man bara får,det handlar om andra saker,jag förstår inte hur ni inte kan inse det,jag kan framförallt inte förstå att ni bara kan tänka på er själva sådär. nu visar det kanske vilka ni verkligen är,ingen är perfekt men man ska iallafall kunna skilja på rätt och fel..