Lycka.
Det har varit en väldigt händelserik vSecka för mig, mycket upp och ner och massa saker att göra.
Nu är det tredje advent och snart är det verkligen jul. Jag har fixat typ alla julklappar så nu är det bara att vänta på att få äta massa julmat och förhoppningsvis få öppna en julklapp eller två. I onsdags fick jag svar från universitetet, förra terminen blev jag reserv både i första och andra omgången, så chanserna för att komma in i första urvalet var ganska små, tänkte jag. MEN, tacka högskoleprovet! Jag kom in! JAG KOM IN, JAG SKA BLI SJUKSKÖTERSKA.
Det känns overkligt. När jag fick veta det kände jag spontant "neeeeeeeeeeeeeej jag vill inte, vill inte flytta, vill fortsätta träna här, ÅNGEST..." osv. Det blev för mycket för mig helt enkelt. Igår när jag kom hem efter att ha jobbat natt så låg ett stort brev på min plats, ett brev till alla som kommit in, alla oss blivande sjuksköterskor. Det var en hel liten folder från våra faddrar och när jag läste den så bestämde jag mig för att jag ska göra det här och jag ska göra det BRA. Så så är det. Den 21 januari kommer jag inte bo i Stockholm längre, jag kommer göra Linköping osäkert tre år framöver! Det känns....helt sjukt, men ångesten har gått från ångest till lycka.
Åh, det är så sjukt. Jag sitter liksom och spanar runt efter klänning till den första finsittningen som är.
GLAD CHEY 92!!!!
Det här skrev jag EGENTLIGEN igår, men internet ballade ur och har varit nere ett dygn.
Nu är det tredje advent och snart är det verkligen jul. Jag har fixat typ alla julklappar så nu är det bara att vänta på att få äta massa julmat och förhoppningsvis få öppna en julklapp eller två. I onsdags fick jag svar från universitetet, förra terminen blev jag reserv både i första och andra omgången, så chanserna för att komma in i första urvalet var ganska små, tänkte jag. MEN, tacka högskoleprovet! Jag kom in! JAG KOM IN, JAG SKA BLI SJUKSKÖTERSKA.
Det känns overkligt. När jag fick veta det kände jag spontant "neeeeeeeeeeeeeej jag vill inte, vill inte flytta, vill fortsätta träna här, ÅNGEST..." osv. Det blev för mycket för mig helt enkelt. Igår när jag kom hem efter att ha jobbat natt så låg ett stort brev på min plats, ett brev till alla som kommit in, alla oss blivande sjuksköterskor. Det var en hel liten folder från våra faddrar och när jag läste den så bestämde jag mig för att jag ska göra det här och jag ska göra det BRA. Så så är det. Den 21 januari kommer jag inte bo i Stockholm längre, jag kommer göra Linköping osäkert tre år framöver! Det känns....helt sjukt, men ångesten har gått från ångest till lycka.
Åh, det är så sjukt. Jag sitter liksom och spanar runt efter klänning till den första finsittningen som är.
GLAD CHEY 92!!!!
Det här skrev jag EGENTLIGEN igår, men internet ballade ur och har varit nere ett dygn.
Kommentarer
Trackback
