throwback
Jag har ont i nacken.
Kvällens höjdpunkt var att jag gjorde en hårinpackning som innehöll olja och citron. Den var faktiskt väldigt bra och gjorde mitt otroligt slitna risiga hår ett snäpp mjukare!
Jag har tänkt mycket. Fått flera telefonsamtal från olika släktingar.
Folk säger att jag är stark, att det är bra att jag gör som jag har gjort och som jag gör.
Men jag känner att jag inte alls är stark, jag gör som jag gör. Jag har inget val längre.
När jag tänker på hela grejen så känner jag ingenting.
Mitt känslonät är blockerat, svart, kallt. Kanske har jag hamnat i något slags känslo ingemansland?
Min hjärna pratar till mig och jag vet att jag inte skulle klara att bli ledsen eller arg just nu. Jag måste ta det lugnt, gå försiktigt. Inte tillåta några misstag, bara lägga korten på bordet.
Förr eller senare kommer allt slå mig och jag kommer fatta vad som verkligen har hänt, vad jag verkligen har gjort. Kanske hamnar jag i någon slags ånger eller nedstämdhet?
Kanske känner jag lättnad för att det är slut, jag kan äntligen börja på en ny sida i min oskrivna livshistoria.
